.

Emma visste inte om det var kärlek eller bara vänskap. Veckan innan hade de stått och kramat varandra under rasterna, inget mera utan bara kramat. Hennes bror visste det och hade därför fixat en fest och bjudit alla, även honom. Skulle det hända något mellan dem eller inte?

 

Han tittade inte på henne. Dom var bara med varandra. Novalie satt ju nästan i hans knä. Blicken var riktad mot henne hela tiden och Emma kunde inte riktigt fatta vad den sa. Blicken sa inget om att hon skulle flytta på sig. Nej, det fick vara nog. Hon orkade inte se dem, så hon gick in på sitt rum. Ljuset var dämpat, rummet var nästan mörkt. Musiken från vardagsrummet var väldigt hög, men hon orkade inte bry sig. Emma kunde inte sluta tänka på vad de gjorde, om de nu gjorde något.

 

Emma låg i sängen när dörren öppnades och han stod där och såg rakt på henne. Till slut log han. Blodet började pulsera, kinderna fick en rosa nyans och hon fick ett stort leende på läpparna. Dom sa inget utan såg bara på varandra under en väldigt lång tid. Williams blick var full av värme och hon kunde känna hur kärleken kom krypande fram. Ett steg in i rummet tog han medan hon satte sig upp. Helt plötsligt så vad det någon som ropade och han började gå ut tillbaka till festen. Han vände huvudet mot Emma, gav en snabb blick, ett varmt leende och stängde dörren.